Väggen bakom min säng är svinvacker nu.
Mammas gamla barbie har blivit överkörd av en bil så nu har den sotiga ben. Min gamla bil. Några tavlor jag målat någon gång och ett par posters, ett lönnlöv och ett foto från Kroatien. <a href="http://www.bloglovin.com/blog/13058389/?claim=86r9gncw8bq">Följ min blogg med Bloglovin</a>
För att kunna spela en roll bra måste du ha ett speciellt tänk. Först måste du förstå att du inte ska spela rollen utan vara den. Du måste tänka: att du är den, och därefter kan ditt undermedvetna få en grund till att jobba och komma på idéer. Vi läser mycket om Stanislavskij teorier i skolan. Han skrev en bok om skådespeleri för hundra år sedan. Jag tror att det är viktigt att tänka "som om" oavsett om man ska spela en roll eller bara vara en sympatisk människa som har lätt att tänka sig in i andras situationer, och därmed bli ödmjuk gentemot sin omgivning. Alla sverigedemokrater till exempel: Lämna er själva då och då och tänk er in i andra människors känslor och liv. Gör det nu! I går lärde jag mig att sminka fram tanten och mannen inom mig. Tänker att det kan vara bra att kunna. Efter teaterlektionen behöll jag skägget och slängde på mig de manligaste kläderna i min storlek som fanns att hitta på en hylla bakom scenen och Hanna och Maja gjorde detsamma.. Folk vände sig om och tittade på mig, Hanna, och Maja host menar Mike, Ossian och Marios i matsalen. Jag hörde hur ett par killar viskade "Är det där killar eller tjejer?" Omedvetet gled jag in i karaktären som Mike, satt bredbend och kastade i mig pannkakorna med gaffeln, samt trängde mig i matkön utan att tänka innan. Det var smått obehagligt men jäkligt behövligt. Jag satt på Engelska-lektionen och tänkte på hur skönt det skulle bli när jag blev Nike igen. Häftigt att tänka på sig själv från Mikes hjärna. Konstig känsla att längta efter sig själv ändå..
Jag tänker på mullvad och Tyskland när jag tittar på dessa bilder trots att de flesta bara är på en oskyldig liten katt som snällt satt på sin mossiga sten och knyckte lite på huvudet när jag var i farten med kameran. På sista gifen ser ni hur den attackerar mig med sina klövar, jag ställde mig snabbt upp och backade för att visa att det var jag som bestämde, men det visade sig att den bara ville kela. Nästan lika illa för en allergiker som jag. Kattig var den i alla fall och lite söt får jag medge.
Det är roligt att vara rädd för då händer det saker inom oss. Adrenalinet färgar blodet svart och tvingar oss att vara på vakt i det som händer runt oss. Rädslan är beroende-framkallande. Krigsskadade människor ser vardagen som ett grått dis, att döda och ha makt ger kickar och när kriget är slut och blodet blivit ljust rött igen finns ingenting kvar. Adrenalin är mångas drog. Skadar, dödar och räddar. Halloween är dock inget krig utan bara på lek och går över på en helg. Nu går vi mot jul. Alltid en tradition att leva för.
Någon gång vid ettsnåret slutade mitt internet att fungera. Vad gör en då? Jo jag tittade på en VHS-film. Sedan när den var slut skulle jag rita men mitt ritpapper var slut. Jag letade i hela huset efter ett enda litet ledigt papper att rita på men nähä, fanns inget alls! Då tänkte jag måla klart en oljemålning men den vita färgen var slut och det var just den jag behövde. Så jag ringde min syster och klagade över alla problem. Önskar så att det gick att teleportera sig till henne i Stockholm genom telefonen liksom. Vid fyrasnåret drog jag med mig Martina och Ziad ut på picknick vid sjön. Det blåste kallt och vassen vek sig men jag frös inte för jag hade färgglada raggsockar på mig.
|