I går lärde jag mig att sminka fram tanten och mannen inom mig. Tänker att det kan vara bra att kunna. Efter teaterlektionen behöll jag skägget och slängde på mig de manligaste kläderna i min storlek som fanns att hitta på en hylla bakom scenen och Hanna och Maja gjorde detsamma.. Folk vände sig om och tittade på mig, Hanna, och Maja host menar Mike, Ossian och Marios i matsalen. Jag hörde hur ett par killar viskade "Är det där killar eller tjejer?" Omedvetet gled jag in i karaktären som Mike, satt bredbend och kastade i mig pannkakorna med gaffeln, samt trängde mig i matkön utan att tänka innan. Det var smått obehagligt men jäkligt behövligt. Jag satt på Engelska-lektionen och tänkte på hur skönt det skulle bli när jag blev Nike igen. Häftigt att tänka på sig själv från Mikes hjärna. Konstig känsla att längta efter sig själv ändå..